Efter mötet med resten av alla rotaryaner gick jag och mamma upp till rummet för att ta itu med min så kallade "packning". Vilket vägde mer än 20 kg och så kunde vi ju tydligen inte ha det. Mamma och jag hjälptes åt att lyfta/häva/skyffla upp väskan på sängen, där vi sedan tömde den på allt! Organisationsmorsan trädde fram och tvingade mig att sålla bort nästan hälften av alla kläder, vilket jag själv tyckte var väldigt onödigt, man vill ju ha med sig allt liksom. Efter alla om och men har vi nu gjort om packningen och väskan har blivvit ungefär 10 kg lättare. Kläderna och pryttlarna som inte fick följa med är antingen kastade (rip mina underbara boots) eller nerpulade i stadiumkassen. Mamma vet bäst.

Nu ska jag sova, natt! men hej underbara hotell lakan <3