Veckorna går snabbt här borta, redan 41 hela dagar sedan jag lämnade Fagersanna. I lördags var jag och flera andra utbytesstudenter på ett äventyrs-vattenland i Changhua. Vi hade hela stället för oss själva i stort sett. På kvällen var jag på en thailändsk restaurang. Den mest utsökta maten jag har ätit här. Kinesiskan kommer allt mer och mer. Nu förtiden snackar jag chinglish (chinese and english). Jag längtar så otroligt mycket till den dagen då jag kan förstå vad mina klasskompisar snackar om och inte nog med det! tills jag själv kan delta i samtalsämnena. Igår (söndag) var jag på bio här i Changhua, en film om Taiwans aboriginen. Jag fattade ingenting, men det gjorde inte så mycket :) jag fick mig lite sömn....Vaknade dock av att jag hörde mig själv snarka. Jag blir allt mer lik mor min.

Pusss o kram hela dan.

Hoppas ni har det bra där hemma i höstrusket !

• middagens helhet....

6/9 - Benjamins 25 års dag! <3

13/9 - Nikolinas 20 års dag! <3

17/9 - Kajsas 18 års dag!!

16,17,18/9 - taiwan pappas 52/53 års dag?

Grattis till mina syskon!!! och grattis tredje dagen i rad till min ena pappa. Här firar man inte bara en dag....Tanken är väl god, men ibnland kan man få för mycket av det goda. Jag är trött på restaurangmat och karlar som dricker whiskey och pratar kinesiska till en fast att de vet att man inte fattar ett smack. 1 födelsedag räcker gott och väl.

fredag 16/9 - första firandet.

shoppaholic jossan tillbaka?

svar: oklart

Flaggcermoni idag...uurk. Inte för att klaga nu, men jag fattar verkligen inte varför de måste göra samma procedur varje måndag OCH torsdag alla veckor, månader och år. Jag har endast vart med om cermonin 3 gånger och är redan trött påt'. Tänk då på hur många gånger alla elever har sprungit, skrikit, stått givakt, lyssnat på militärkvinnan osv!?! Stackars ungar. Efter cermonin blev jag bjuden på frukost av Rosalie i min klass...Hon är världens gulligaste. Hon erbjöd sig även att lära mig sy/virka/sticka? en egen halsduk. "Vintern" kommer snart, sa hon ;) hihi. Eftersom att min mamma eller pappa har sagt till min klassföreståndare att jag är uttråkad, så försöker alla hitta på olika saker jag kan göra....suck. Halsduken är ett av alla påhitt. Saken är den att jag inte alls är uttråkad, tvärtom! Jag vill gärna vara ifred....för det första så är jag i skolan 07.20-17.00 då jag är med människor hela tiden och lever som ett djur på zoo (att inte se ut som en asiat är väldigt jobbigt, då man blir utstirrad). När jag kommer hem på eftermiddagarna brukar vi åka iväg, oftast utan förvarning. Som ni kan förstå så vill jag mer än gärna bara få vara för mig själv och andas! utan att någon ska dra i mig. Ta idag till exempel.....Först skola, efter det frissan och snabbt som skjutton hem och byta kläder, kasta mig in i bilen med hamburgaren och cola i handen till golfrangen. Om jag får hjärtattak här nere blir jag inte förvånad....Jag kan inte förstå hur de kan tro att jag är uttråkad?

Efter en sjukt rolig vecka på campet i Taichung med alla andra utbytesstudenter har jag nu börjat skolan. Mitt schema är renarama drömmen! Jag har nästan bara roliga ämnen, som tex bakery, drawing 101, photography och food preperations mm....Jag vet inte riktigt vad kurserna heter på svenska, men jag hoppas att ni fattar ändå vad det är jag pysslar med i skolan :) Pricken över i:t är att jag har en mycket rolig kanadensiska att spendera skoldagarna med Stackars taiwaneser borde tycka att vi inte är männskliga när vi beter oss som vi gör. Jag slår vad om att de skakar på huvudet och säger bakom ryggen på oss "suck....de där jobbiga utlänningarna, de är ju helt bakom flötet." Det skulle i alla fall jag tänka och tycka om det kom någon till min skola i Sverige som beter sig "awkward". Fast det verkar som att de tycker om oss ändå....alla är supergullia och hjälper en med allt! BTW!!! Denna morgonen var verkligen någonting speciellt. Varje måndag och torsdag har skolan "flag raising ceremony", helt otroligt. Alla elever på hela skolan ställer upp sig klassvis i led, skriker/ropar 1 2 3 4, 1234, 123 4 (på kinesiska) sen springer ut på en stor fotbollsplan (fortfarande i led), ett band spelar musik och när alla är ute på gräset och står i perfekt ordning talar en slags militärkvinna i mikrofonen, eleverna står ibland givakt och mittenledet på hela fotbollsplanen sträcker upp högra armen i luften lite då och då när militärkvinnan säger till. Jag var mittenledet, så jag fick räcka upp armeni luften... asballt! tycker jag då (alla elever hatar att göra ceremonin), vilket jag kan förstå. Att göra samma sak år efter år två gånger i veckan måste vara tröttsamt, speciellt om det är kokhett ute. Men i alla fall! Efter ett tag kör Mr.Rektorn ett snack, sen hissas flaggan och klassvis igen skriker/ropar alla 1 2 3 4, 1234, 123 4 och springer in. Vid nästa tillfälle ska jag ta kort så att ni fattar hur coolt det är. Tänk er ca 3000 elever springa omkring i led och skrika lite saker. Jag blev helt fascinerad :)

Innan man går in i vissa klassrum måste man byta till yberschööna tofflor vilket känns helt ok :)

En söt tjej från Computer Aid Graphic Design -klassen skickade en gullig lapp.

Brosefin & Al.

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta, men det är svårt att förklara hur allt är... Det måste upplevas själv så att säga! Jag tycker att alla borde åka till Taiwan någon gång i livet, ett fräsigt land helt enkelt :)

Igår serverade jag en riktigt förstaklassig kladdkaka som jag blev kolosalt nöjd med! Familjen avgudade denna svenska godsak. MUMS <3

I detta underbara land blir jag gödd med mängder av olika sorters mat. Ända sedan jag kom hit har vi ätit ätit ätit. Jag har även blivit fotad fotad fotad. Känner mig lite som en kändis när hela dagarna är som en fotosession. Förstår nu varför vissa kändisar blir tokiga på alla paparazzis och ger evil eyes så fort kameran dyker upp. Jag menar, att bli fotad så fort man vaknat och fortfarande går omkring i morgonrock med påsar under ögonen är inte särskilt rockigt! Jag undrar ens om de förstår att jag går omkring i morgonrock? första responsen när jag hade den på mig var "åååååh ^^," och utan att jag hade hunnit sätta mig ner dök kameran upp. 

---

Vad ska man välja på att äta när hotellet brassar på med allt ätbart man kan tänka sig!?! Helt sinnes vad mycket mat, mest socker dock! men ändå. Jag tänkte i alla fall att jag skulle äta någonting riktigt svenskt som inte finns i Taiwan..... Det första jag tänkte på var leverpastej och grovt bröd, så jag åt hela två stycken av den varan. Ett ägg med kaviar och mjölk, såklart enna köpp käffe surplade jag i mig. En mätt och belåten Josefin beger sig nu till flygplatsen.

Efter mötet med resten av alla rotaryaner gick jag och mamma upp till rummet för att ta itu med min så kallade "packning". Vilket vägde mer än 20 kg och så kunde vi ju tydligen inte ha det. Mamma och jag hjälptes åt att lyfta/häva/skyffla upp väskan på sängen, där vi sedan tömde den på allt! Organisationsmorsan trädde fram och tvingade mig att sålla bort nästan hälften av alla kläder, vilket jag själv tyckte var väldigt onödigt, man vill ju ha med sig allt liksom. Efter alla om och men har vi nu gjort om packningen och väskan har blivvit ungefär 10 kg lättare. Kläderna och pryttlarna som inte fick följa med är antingen kastade (rip mina underbara boots) eller nerpulade i stadiumkassen. Mamma vet bäst.

Nu ska jag sova, natt! men hej underbara hotell lakan <3